Dejten är över. Du går hem med glada, skuttande steg och skickar iväg ett sms för att tacka för den trevliga fikan, konserten eller konstrundan. Timmarna går. En sms-signal ljuder och du tar ivrigt upp telefonen i hopp om att det är en trevligt respons från den där nya och speciella personen. Det var inte hen. Det var ett sms-erbjudande från Hemköp. Du kollar ledsamt ned i den tomt ekande sms-konversationen. Förvirringen uppstår och tankarna börjar snurra.

Vad hände? Vi hade ju så trevligt…

Att få ett… ingenting

Oavsett om du är tjej, kille eller ickebinär har du sannolikt upplevt denna emotionella berg-och-dalbana. Vi har alla någon gång blivit kärleksbegravda av det korta eller kanske frånvarande efter-dejten-smset. Förmodligen har du även grubblat över vad tusan som hände. Och möjligen gick du i bet i jakten på svaret.

Det är jobbigt att både ge ett nej och att få ett nej. Men allra jobbigast är det nog att få… Ingenting. Jag tänkte därför delge mig av min första sammandrabbning med en av dejtingvärldens största tankenötter: varför drar hen sig undan?

Från nätet till IRL

Det var min första erfarenhet av nätdejting. Efter ett nästan fyra år långt förhållande var jag nybliven singel och redo att åter kasta mig ut i kärlekslabyrinten. Jag minns att vi kommunicerade dag in och dag ut med milslånga meddelanden som tog en evighet att besvara. Dejten var på en fredag, om jag inte minns fel. Vad jag däremot minns var att jag svettades något så fruktansvärt av nervositet för jag ville ju göra ett bra första intryck. Rulltrappan från spåret till huvudstationen på Malmö C nådde toppen. Vi kramades. Jag blev lugn.

En av mitt livs bästa dejter. Eller, det trodde jag…

Vår första dejt var väldigt fin. Vi gick en runda på Malmös gator och slutade på en ölbar på Möllevångstorget. Efter många skratt, många öl och många kyssar föreslogs det att jag skulle sova över hos honom. Vi låg och pratade hela natten, skrattade tillsammans och han planerade dejter för framtiden.

En störtdykning ned för berg-och-dalbanan

Morgonen därpå åkte jag hem med världens leende som förmodligen täckte hela ansiktet. Det kändes så himla bra, så himla rätt. På bussen mot Malmö C smsade vi och pratade om hur trevligt vi hade haft det. Men sedan tog det stopp. Hans iver ersattes av undanflykter, men enligt honom stod allt rätt till. Jag stod förvirrad och fattade ingenting.

Det klickade ju så bra… Har jag gjort något fel? Sade jag något knäppt? Eller är han kanske knäpp?

I mitt fall visade det faktiskt sig vara det sistnämnda. Efter lite grubbel och direkta ställda frågor som undveks, drog jag slutsasen att jag inte tänkte ödsla mer energi på honom. Jag gjorde som Miranda i Sex and the City och kände mig fri av tanken av att hans bristande iver betydde att han helt enkelt inte var så intresserad. So move on.

Kasta inte pärlor åt svin

Idag, mer än två år senare, är vi platoniska vänner. Vi har pratat i mångt och mycket om vad som faktiskt hände, men det stannar mellan honom och mig. Vad jag däremot försöker säga är att det inte är värt att jaga efter ett svar på en fråga som sällan kan besvaras. Om en person tar avstånd: ställ om ditt sikte. Du förtjänar någon som kan svälja ditt hjärta helt.

Alla vinster behöver inte vara jackpots

Till syvende och sist, behöver en ibland dra några nitlotter för att vinna den stora kärleksjackpotten. Och om sanningen ska fram slutade en he’s just not that into you med en fin vänskap. I slutändan måste jag faktiskt erkänna att jag är rätt nöjd med utfallet – för även om han inte var eller är min jackpot är han är en liten vinst i sig.

Redo att ta hem en eller två kärleksvinster, eller är du möjligen på jakt efter guldpotten vid regnbågens slut? Testa Mazily!