Ragga med barn?

Är fröken ledig på lördag kväll?

Alla jag vet, inklusive mig själv, som bildat familj delar samma erfarenhet; att när en vän- eller bekantskapskrets där det tidigare inte funnits några barn plötsligt så smått börjar befolkas av barn, så händer två saker.

Den första är att takten i vilken barnen blir fler i en given bekantskapskrets ökar, explosivt. Som i den kinesiska sagan där bonden lurar av kejsaren all världens ris genom att i arvode begära ett schackbräde där antalet riskorn på varje ruta är dubbelt så stort som på den förra rutan. 1, 2, 4, 8, 16, 32, 64, 128, 256, och så vidare, och det visar sig att det inte finns ris nog i världen för att fylla brädet. Tursamt så finns det bromsmekanismer när det gäller mänskligt barnafödande. Puh alltså, för matematiken är förödande.

Läs mer

Heeejsan du! Ja heeejsan! Ja kom då. Ja kom då. Mummummummummu. Nej inte hoppa! Nej! Sååååja, duktig. Duuuuktig …. Nej … Loss! Loss, sa jag!

Så kan det låta när man träffas.

Det här med gemensamma intressen. Det lär vara extremt gynnsamt, i längden rentav avgörande, för om det ska bli något eller inte.

Hundtricket som mötesplats?

(Förresten tycker jag att uttrycket “bli något” är komiskt. Det är jag säkert ensam om.)

När jag själv sitter och grunnar på grejen, något jag är mkt bra på, kommer jag fram till att gemensamma intressen säkert faktiskt är gynnsamma för alla slags relationer. Visserligen är jag själv mer personfokuserad, det vill säga att jag trivs bättre i vissa personers sällskap än andras. Vilka aktiviteter vi ägnar oss åt är sekundärt för mig. I stort sett.

Som i barndomen:
– Hej, vill du komma ut och hitta på något?
– Vadå för något?
– Palla äpplen?
– Njä …
– Stolpe-ribba-kryss?
– Njä …
– Ringa på hos Terje?
– Nä, jag vill inte nånting sånt. Hej då.

Och där stod jag och tyckte att det kändes så konstigt att Fredde, som bodde på samma gård som jag och som jag höll för en av mina bästa kompisar, inte ville hänga med mig om jag inte kunde komma på någon aktivitet som han tyckte var tillräckligt skoj just då. För mig var det så självklart att det var – är – själva sällskapet som är grejen.  Är det inte bättre att vara uttråkad tillsammans, än att vara uttråkad för sig själv?

Dumma Fredde.

Inget silversmide och sånt inbundet.

I alla fall: Vi har två utgångspunkter. En är att gemensamma intressen gynnar samspelet mellan personer. En annan, som jag nu introducerar i resonemanget, är att det gemensamma intresset i sig självt kan vara mer eller mindre lämpat som plattform (eller fond, miljö, sammanhang, eller valfri metafor som är mindre sliten än “plattform”) för möten med andra människor.

Särskilt om det är potentiellt erotiska eller slash amorösa möten det hoppas på.

Läs mer

Ragga på krogen - hur är det som mötesplats?Mazily testar den perfekta mötesplatsen – nu är det dags för krogen! Yeah, baby!

Så i alla fall, här sitter jag på krogen i Sveriges bästa stad (ja pucko, Malmö), jag har blivit serverad ett svavelsmakande rött vin i ett sånt där nybörjarglas från Ikea, klockan är 22.03, musiken pulserar inifrån baren, jag sitter på uteserveringen där det fläktar skönt i värmen. 21 grader, inte dåligt. Massor av vimmel, lagom stimmigt, folk är glada och vackra, vid nästa bord sitter en kille och berättar för sin flickvän om vad som händer i fotbolls-VM (brasilianskt trauma gränsande till apokalyps).

Kan konstatera att trots att förhållandena är perfekta har ingen försökt ragga upp mig.

Men okej. Tänk efter nu. Är du, eller är du inte, van vid att minst en person, på något som helst sätt, raggar på dig när du är ute på krogen?

Läs mer

Efter den hyperintressanta artikeln om att ragga på gymmet kom ett läsarmejl:

“En sak som jag upplevt på gymmet och som är helt stört, är muskelbyggaravdelningens catwalk. Har du sett hur de där snubbarna går förbi speglarna hela tiden? Inte bara vandrar, utan spänner varenda muskel, drar in magen och tittar PÅ SIG SJÄLVA med en nästan överdriven blick av åtrå. “Jag vill ha dig – NU!” Jag fattar ingenting. Det är ju inte normalt att gå omkring och titta med pilska ögon på sig själv – om och om igen. Eller?”

… Jodå, jag har sett muskelbyggaravdelningens catwalk. Den förtjänar seriösa studier. Minst en avhandling, men rimligen ganska många. Psykologi, antropologi och idéhistoria – och nu när jag tänker på det, kemi! – är bara några i en lång rad forskningsdiscipliner som borde intressera sig för fenomenet mejlskrivaren så detaljerat observerat och återgett här ovan.

… Jodå, jag har sett muskelbyggaravdelningens catwalk.

Men fenomenet bekräftar förmodligen min tes att gymmet inte är något jättebra ställe att ta kontakt med människor på. Om folk är inåtvända och koncentrerade på gruppträningspassen, är de inåtvända, koncentrerade och mycket mer än så; de är avsiktligt och aktivt självupptagna, de som tränar med fria vikter på egen hand.

Läs mer

Mötesplatsen på gymmet

Andra delen i Mazilys serie om mötesplatser. Woo-hoo! Denna gång: är det gymmet som är den perfekta mötesplatsen?

Om vi tänker oss att gymmet är ett ställe där människor klär sig i små, åtsittande kläder och utför smidiga, kraftfulla rörelser medan deras kroppar blänker och feromonerna sprutar, så borde folk som går på gym hitta dejtmaterial hela tiden. De borde dejta så mycket att de inte hinner gå på gymmet. Så att, gymmet är nog inte ett sånt ställe.

Personligen har jag hängt på gym en hel del, och jag har aldrig blivit utfrågad på dejt där. Hallå liksom? Och jag har aldrig hört någon berätta att de träffades på gymmet, eller dejtat någon de fått kontakt med på gymmet. Enda undantaget är två bekanta, båda licensierade personliga tränare, gruppträningsinstruktörer och massörer (hon är därutöver kostrådgivare och särskilt utbildad i att leda löpträning, både på löpband och utomhus i  olika terrängtyper; han tävlar i någon form av muskelbyggnad och lägger mycket tid på att sätta ihop musik till sina uppvisningar, lite som konståkare gör). Men knappast kan deras träffning räknas som “på gymmet”, snarare måste den falla i kategorin “på jobbet”.

Läs mer

Jobbet - perfekta mötesplatsen?

Okej, första delen i Mazilys serie om mötesplatser – är det jobbet som är den perfekta mötesplatsen? Sjukt spännande!

Många människor vittnar om att de träffat sin respektive på jobbet. Att bli kär på jobbet är vanligt (så om det hänt dig kan du vara lugn – det är helt normalt). Det finns till och med ganska många som träffat sitt livs kärlek på jobbet. Eller, typ i alla fall: den de sedan skaffat barn med, gift sig med, och/eller dylikt.

Varför är det så? Är arbetsplatsen i sig själv någon sorts optimal mötesplats?

Eh … nej. Korrelation är inte detsamma som kausalitet i det här fallet heller. Tvärtom är arbetsplatsen en ganska dålig mötesplats. Enda anledningen till att många träffas på jobbet, är det enkla faktum att de flesta av oss ägnar större delen av vår tid på jobbet. Det är där vi är. Det är där vi träffar folk. Och på jobbet kan romantiska känslor och sexuella spänningar ligga och pyra under ytan i långa tider. Vi agerar inte på dem, eftersom vi vill vara professionella. Att flirta, för att inte tala om att direkt uppvakta eller öppet hångla, faller (nästan) aldrig inom ramen för vad som anses professionellt. Och för att vi fattar att det finns, eller kan uppstå, en massa jobbiga problem om vi går in i en kärleksrelation med en arbetskamrat.

Läs mer

Tivoli - en bra mötesplats?

Systrar och bröder, vänner, kamrater, medprimater. Du läser i detta nu de inledande raderna i Mazilybloggens första artikelserie någonsin.

Det började som ett spontant spånmöte via Skype, typ “vad fan ska jag skriva om?”, och då kom vi att prata om mötesplatser. Vilken är den optimala mötesplatsen? Mötesplatsen med versalt M? (M är för övrigt en romersk siffra; 1000). Först tänkte jag att vadå, det är ju så olika vad folk tycker. Tomejto-tomato, liksom. Men mötesplats behöver inte vara platsen där dejten äger rum, utan platsen eller sammanhanget där vi träffas, lär känna varandra, blir kära, pussas första gången och allt sånt. Dejtingsajter, krogen, kvällskursen, jobbet, gymmet, promenaden med hunden.

Sagt och gjort. Mazily kommer medelst diverse metoder och utan några som helst vetenskapliga ambitioner att gräva i detta. Vilken är den bästa mötesplatsen? Vi ska ta reda på det. Som en dejtingvärldens Janne Josefsson. Eller Günther Wallraff. Eller Åsne Seierstad. Eller Elisabeth Höglund. På listan över potentiella mötesplatser (eller sammanhang) finns alltså:

Läs mer

Le Rouge är ett bra dejtingställe

Interiör från Brasserie Le Rouge

För ett tag sedan bad vi Mazilys medlemmar om tips på bra dejtingställen i Stockholm. Många svar inkom och vi har nu sammanställt en topp 10-lista över de bästa dejtingställena. Allt enligt svaren från de initierade Mazily-medlemmarna, utan inbördes ordning. Kanske hittar du ett nytt smultronställe. Eller så är listan självklar.

Mer filmisk blir kanske inte en dejt i Stockholm

Läs mer

Flaska och drink till dejten på favoritdejtingstället

För ett tag sedan bad vi Mazilys medlemmar om tips på de bästa dejtingställena i Göteborg. Många svar inkom och vi har nu sammanställt en topp 7-lista över de bästa dejtingställena. Allt enligt svaren från de initierade Mazily-medlemmarna, utan inbördes ordning. Kanske hittar du ett nytt smultronställe. Eller så är listan självklar.

Som en Mazilymedlem så kärnfullt uttryckte det: “Bästa baren”

Läs mer