Ragga på krogen. Flipp eller flopp?

Ragga på krogen - hur är det som mötesplats?Mazily testar den perfekta mötesplatsen – nu är det dags för krogen! Yeah, baby!

Så i alla fall, här sitter jag på krogen i Sveriges bästa stad (ja pucko, Malmö), jag har blivit serverad ett svavelsmakande rött vin i ett sånt där nybörjarglas från Ikea, klockan är 22.03, musiken pulserar inifrån baren, jag sitter på uteserveringen där det fläktar skönt i värmen. 21 grader, inte dåligt. Massor av vimmel, lagom stimmigt, folk är glada och vackra, vid nästa bord sitter en kille och berättar för sin flickvän om vad som händer i fotbolls-VM (brasilianskt trauma gränsande till apokalyps).

Kan konstatera att trots att förhållandena är perfekta har ingen försökt ragga upp mig.

Men okej. Tänk efter nu. Är du, eller är du inte, van vid att minst en person, på något som helst sätt, raggar på dig när du är ute på krogen?

Innan jag fortsätter mitt resonemang är jag skyldig dig som läser ett klargörande vad mina fördomar beträffar. Enligt min förutfattade mening finns ett mycket starkt samband mellan kön och svaret på frågan ovan. Jag hårdrar nu, jag vet, och jag redogör för min logik på begäran, om begäran kommer i kommentarsfältet. Alltså: män försöker ragga, men det lyckas sällan, medan kvinnor skulle lyckas nästan jämt, men de raggar inte.

… så att, nu vet du att såvitt jag killvet* så är det män som raggar på kvinnor på krogen, inte omvänt, låt vara att minst 56 procent av raggningsförsöken består av sluddriga “hallå snäckan” i garderobskön, eller mer eller mindre otillbörliga gester och/eller beröringar.

Så det faktum att ingen lägger an på mig kommer sannerligen inte som någon överraskning, eftersom sannolikheten fluktuerar någonstans kring 3,1 procent. Då är jag ändå stilig och välbehållen, jag sitter på ett trevligt ställe (varken sunkigt eller snobbigt), jag dricker ett glas rött vin i st f en stor stark, jag röker inte. Ingen av dessa faktorer kan emellertid uppväga att jag är man.

Men i alla fall: av flera mycket tungt vägande skäl, tänker jag inte personligen prova att ragga på krogen; i stället konstruerar jag följande experiment, med målet att se vad som händer vid respektive scenario:

Scenario A – snygg och trevlig karl sitter på krogen och väntar passivt på att bli raggad på.
Scenario B – snygg och trevlig karl går på krogen och raggar aktivt
Scenario C – snygg och trevlig kvinna sitter på krogen och väntar passivt på att bli raggad på.
Scenario D – snygg och trevlig kvinna går på krogen och raggar aktivt

Scenario A har jag redan klarat av. Det ger nollresultat. Medges: jag utförde ett uttryckligt test endast en(1) gång, men i kombination med tidigare erfarenheter – och mina fördomar! – är möjligheterna till uppraggning för passiva män på krogen försumbara, i praktiken noll.

Vad som har hänt? Jag ska säga dig vad som har hänt.

För att testa scenario B tog jag hjälp av Erik, en numera stadgad man men sedan tidigare närmast veteran vad gäller att ragga på krogen (vilket inte nödvändigtvis betyder att han varit särskilt lyckosam). Erik ser mycket bra ut, är uppmärksam och lyssnande, kvick i repliken och en god dansör. Han har också charm (pojkaktig) och känslighet; genuint vinnande egenskaper, givet att han lyckas förmedla dem.

Jag träffade Erik på kondis en söndag efter vad han beskrev som ett intensivt veckoslut med krogbesök lördag (han är inte helt ung längre; 1 krogbesök i rad tär hårt):

“Tjenare Erik gamle kompis, ska du ha en Budapestbakelse?”
“Ja tack.”
“Jag tar en också.”
“Okej.”
“Så hur har det gått med scenario B?”
“Först måste jag bara säga en sak.”
“Mmm?”
“Jag visste inte hur kvinnor har förändrats sedan jag senast var ute i svängen.”
“Vilket var ganska länge sedan.”
“Ja.”
“Tjugo år typ.”
“Drygt.”
“Hur har de förändrats?”
“De tar för sig. De är mer intresserade. De är avslappnade, chosefria och öppna. Det gäller alla åldrar.”
“Det låter ju fantastiskt!”
“Säg inget till min fru.”
“Vadå, du har väl inte gjort något fel?”
“Nej, men om hon fattar vilket intresse jag drar till mig, vilken respons jag får, bara för att jag är vänlig och trevlig och har ring på fingret så kommer hon aldrig att kunna slappna av om jag går ut på egen hand.”
“Wow. Så var det inte alls för mig.”
“Nähä du.”
“Vad är skillnaden tror du?”
“Vad tror du själv?”

Sedan upphörde intervjun på grund av frågetecken kring mitt självförtroende.

Scenariona C och D, då.

Jag bad en dambekant, Madeleine, att hjälpa mig. Madeleine är blond, över medellängd, smal, söt, klär sig elegant och färgrikt, ler smittande, utdelar granskande, spefullt nyfikna blickar och levererar gärna vass humor av ett svart, dräpande slag. Själv är jag mycket förtjust i henne; hon är inte för alla, men desto bättre för oss som uppskattar hennes skärpa och särskilda mix av egenheter. Madeleine är mycket livserfaren, något äldre än hon ser ut att vara. Jag träffade henne efter att hon testat scenario C och D under en och samma kväll på flera olika krogar:
“Hej Madeleine!”
“Hej, men använd inte mitt namn så att folk hör är du snäll.”
“Vadå, varför inte?”
“Bara gör som jag säger!”
“Visst, okej då.”
“Tack.”
“Ska du inte ta av dig mössan och solglasögonen? Det är ganska dunkelt härinne.”
“Nej för fan, jag får inte bli igenkänd.”
“Men oj, vad har hänt?”
“Vad som har hänt? Jag ska säga dig vad som har hänt. Jag gjorde som du bad mig, piffade upp mig helt vulgomycket och gick ut på olika krogar och klubbar och raggade på folk blandat med att vänta på att bli uppraggad.”
“Ja, precis! Hur gick det?”
“Hur det gick? Jag ska säga dig hur det gick. Jag kommer inte att kunna röra mig fritt på stan på ett halvår, det är hur det gick. Jag blev smygfotograferad av minst tio stycken. Två stycken stalkade mig halva natten. Och hur många som helst bara dreglade över mig i allmänhet. Alla ville de antingen ha med mig hem, eller följa med hem till mig. En ville gifta sig, en annan ville inte gifta sig men gärna ha barn.”
“Hoppsan då! Hur gick det med de två som stalkade dig?”
“Som tur var började de bråka, så jag smet iväg under tumultet.”
“Oj.”
“Ja, oj.”
“Så … då får man säga att det var en lyckad kväll då eller?”

Där upphörde intervjun på grund av att Madeleine plötsligt gick sin väg, så hastigt att hon råkade kasta sitt kaffe över mig. Jag har försökt avsluta utfrågningen, men Madeleine har blivit väldigt, väldigt svår att få tag i.

Så i alla fall. Utfallet, typ:

Scenario A – passiv man. Fungerar i princip inte alls.
Scenario B – snygg gift man. Fungerar över förväntan.
Scenario C – passiv kvinna. Fungerar försumbart mindre bra än scenario D.
Scenario D – aktiv kvinna. Total succé!**

 

* Att “killveta” är att göra tvärsäkra påståenden om saker man inte vet ett skit om.
**Att få stalkers, skamliga förslag och alkoholstinna erbjudanden om äktenskap och/eller stora summor kontanter räknas då helt subjektivt som framgångsmarkörer.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*