En tråkig dejtingprofil som inte kommer få napp

En dejtingprofil som inte kommer att få napp

Det här med att skapa en bra dejtingprofil är lite av en konst. Du vill stå ut i mängden utan att avskräcka. Du vill visa ditt bästa jag utan att vilseleda. Du vill locka rätt person utan att behöva hantera en massa spam.

Jag förstår – det är många aspekter man måste ta hänsyn till och det är inte lätt att beskriva sig själv. Men det finns några saker jag verkligen inte kan förstå:

Läs mer

Dejta på MazilyDet tog lite tid, att våga ta steget och sajna upp. Kanske skedde det som en synergi-effekt av att jag började arbeta på Mazily. För att liksom se vad det var för något, det där med nätdejting. En ny värld öppnades, jag var inte alls van vid att dejta. Och jag kände inte till några regler. Var inte familjär med de sociala koder som rådde. Jag steg in i det nya rum som presenterats för mig och såg mig omkring. Märkte att när jag besökte en profil så kunde det i bröstet kännas på samma sätt som när min blick dröjt en hundradels sekund för länge på en flicka ute på ett dansgolv. Samtidigt. Värmen i bröstet när någon besökt min profil, i synnerhet om det var någon jag fann söt. Likheterna i känslolivet med en vanlig utekväll, men ändå så långt ifrån. Bekräftelsen och den ständiga jakten efter den.

Läs mer

Dejta reko

En grej jag har tänkt på: varför är det svårt att dejta? Eller: inte att dejta per se, men att delta i dejtingsvängen. Varför är det svårt? Jo – ta-da! – för att folk i dejtingsvängen gör det med så olika föresatser. De sätter upp så olika villkor. Därför är alltsammans helt kaotiskt. Dejtingsvängen är rena vilda västern. Laglöst land. Om det alls finns någon sheriff är han full, mutad eller hängd från närmaste träd.

Dejtingsvängen behöver en hederskodex. En scoutheder för singlar som lurar i vassen.

Läs mer

Kontaktannonser i tidningen.

”Sträng master söker olydig gosse”.

De orden inledde en kontaktannons mina ögon råkade hoovra över en gång i slutet av 1980-talet. Till annonsen fanns en bild vars innehåll gör sig bäst obeskrivet (för det var en svartvit bild av en massa nålar i en hårig mansstjärt).

Att sätta in en kontaktannons var inte lika vanligt för något eller några decennier sedan som det är att skapa en profilsida på en dejtingsajt idag. Men det var inte ovanligt, trots att det faktiskt var lite pinsamt. Som att man inte kunde få kontakt med potentiella partners på naturlig väg. Vad nu det skulle vara för väg, den naturliga. Kvällskurs? Krogen? Någon annans partner?

Jag tyckte det var roligt att läsa kontaktannonserna i tidningen. De hade fina små koder, många var hopp- och längtansfulla på ett rörande och fint sätt. Det är fint att människor vill vara nära någon. Fattar inte varför någon skulle förakta någon annans strävan efter kärlek och samhörighet för att den manifesterar sig i just en kontaktannons i stället för framsluddrade raggningsrepliker på krogen eller sju terminer silversmide.

Läs mer