Dejta på MazilyDet tog lite tid, att våga ta steget och sajna upp. Kanske skedde det som en synergi-effekt av att jag började arbeta på Mazily. För att liksom se vad det var för något, det där med nätdejting. En ny värld öppnades, jag var inte alls van vid att dejta. Och jag kände inte till några regler. Var inte familjär med de sociala koder som rådde. Jag steg in i det nya rum som presenterats för mig och såg mig omkring. Märkte att när jag besökte en profil så kunde det i bröstet kännas på samma sätt som när min blick dröjt en hundradels sekund för länge på en flicka ute på ett dansgolv. Samtidigt. Värmen i bröstet när någon besökt min profil, i synnerhet om det var någon jag fann söt. Likheterna i känslolivet med en vanlig utekväll, men ändå så långt ifrån. Bekräftelsen och den ständiga jakten efter den.

Jag fyllde på min profil. Skrev en presentation – en lagom pretentiös som på samma gång skulle vara inbjudande. Laddade upp bilder där jag tyckte att jag kom till min rätt. Nu skulle herr Pettersson börja dejta.

Nu skulle herr Pettersson börja dejta.

Fast hela tiden med en gnagande känsla av att jag gjorde fel. Jag visste ju faktiskt inte hur jag skulle göra. Vad som var konsensus. Vad som förväntades av mig. Om det nu förväntades något av mig. Samtidigt hade jag ingen att fråga. Inte på riktigt. Det var så personligt. Jag hade inga problem att i allmänna termer prata om nätdejting, som fenomen. Men min egen aktivitet, den höll jag bara för mig själv.

Tiden gick, jag spanade runt, skrev några uppdateringar. I enstaka fall gillade jag någons bild eller statusuppdatering. I flera fall började följa medlemmar som jag tyckte verkade spännande. Men till stora delar var jag passiv. Avvaktande. Kanske är jag sådan till naturen, kanske gjorde forumet mig till en semi-passiv deltagare. Alldeles oavsett så hände inte särdeles mycket. Jag tog ingen direkt kontakt med någon vilket medförde att jag heller inte kom ut på några dejter. Jag tror inte att det berodde på begränsningen av en ny konversation i veckan, hade jag velat hade jag kunnat ge mig själv Pop-dagar så att jag hade kunnat starta fler konversationer. Snarare var det nog en mental barriär som jag var tvungen att ta mig igenom. Våga skicka det där första meddelandet. Och inte ta alltför allvarligt på det. För det vore inte hela världen om hen inte skulle svara på mitt meddelande. Snart skulle det vara ny vecka och jag kunde skriva till någon annan intressant.

Men jag skrev aldrig, inte till någon. Jag förblev passiv och avvaktande. Kanske hoppades jag att någon skulle skriva till mig. Det ledde till att ingenting hände, mer än att jag besökte profiler och ofta då de som besökt mina. Jag var inte särskilt aktiv i mitt eget deltagande. Jag pratade med min vän om det hela, hen använde sig också av Mazily (eller hade åtminstone gjort och det med framgång). Vi kom fram till att tiden för att skriva ett meddelande till någon var inne. Att det bara var att göra – inte tänka för mycket. Inte gömma mig bakom undanflykten “att jag har ju bara ett meddelande i veckan, tänk om hen inte svarar mig”. För sanningen var att jag utnyttjade inte mitt meddelande, jag skickade inte till någon. Alltså var det hög tid att göra det.

Och jag gjorde det. Skrev ett meddelande. Fick svar. En konversation inleddes. Vad som händer här finns det olika skolor för. Dels finns det de som förespråkar en snabb konversation som mynnar ut i ett möte relativt omgående, dels de som förespråkar längre konversationer innan en dejt bestäms. Jag tillhör den senare skolan. Jag investerar gärna tid. Även om det visar sig att det inte blir en andra dejt (eller kanske ens en första). För jag gillar den konversationsformen. Jag kan fundera lite innan jag skriver. Dessutom är det skönt det får ta lite tid. Märk väl dock, att det är bara min uppfattning och alltså ingen universell sanning och därför är det ytterst viktigt att du hittar den väg som passar dig bäst.

Min första konversation mynnade ut i en dejt som inte blev något mer, men det viktiga var att barriären var bruten. Efter det var det inte lika svårt att initiera en ny konversation med någon annan. Det innebar dock inte att jag varje vecka tog kontakt med någon ny. Inte att jag ständigt var på jakt efter någon att dejta. Nej, jag var fortfarande avvaktande, försökte synas utan att höras. Med blandat resultat. Men när jag väl fann någon som jag verkligen tyckte verkade spännande var det inte lika jobbigt att ta kontakt. Ofta inleddes kontaktförsöken med ett tafatt “jag vet inte vad som är rätt eller fel men du verkar spännande. Kanske vill du skriva lite med mig?“. Inte särskilt finessrikt men det fungerade förvånansvärt bra. De tre gånger jag försökte…

Jag märkte att det förhöjde upplevelsen av Mazily.

Jag märkte att det förhöjde upplevelsen av Mazily. Helt plötsligt var det inte bara det passiva iakttagandet av andra medlemmars aktiviteter utan min egen aktivitet som skapade mening. Och jag kom dessutom ut på dejter, vilket på något sätt är grundfundamentet på en dejtingsajt. Visst det går alltid att lägga in förbehållet att vissa inte alls är där för att träffa någon och så vidare. Men för enkelhetens skull antog jag att alla var där för att de ville träffa någon att bli ihop med. Alla andra eventualiteter fick jag deala med under vägens gång.

Och rätt var det var befann jag mig på en dejt som kändes bra, mycket bra till och med. En dejt blev till två som blev till tre och långsamt byggde vi på det som nu är en relation. Jag lyckades alltså träffa min nuvarande flickvän via Mazily. Men det skedde inte av sig själv, det handlar om att våga ge sig hän till dejtingen. Inte tro att det finns en enkel väg. Och varför skulle det egentligen vara enkelt, i bästa fall kanske du träffar någon för resten av ditt liv (eller vad du nu har för definition av lycka – det är en av mina). Var dock medveten om att det tar tid att dejta och det kräver dessutom engagemang, det löser sig inte av sig själv. Precis som många andra saker i livet så tarvar det att du anstränger dig lite, startar den där konversationen som du länge funderat på. Riskerar något. Naturligtvis kan du gå och vänta på att just den där medlemmen du har spanat in kontaktar dig, men kanske är det helt enkelt lättare att du själv bara skickar iväg ett meddelande till hen. Lutar dig tillbaka och väntar på svar. Skulle det utebli, så skicka till någon annan. Men framförallt, sitt inte passiv och klaga på att ingenting händer – för då händer just det. Ingenting.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*