En nybliven singel som röker.

Jag är nybliven singel, eller ja det är två månader sedan nu. En månad sedan hon flyttade ut. Det var en märklig månad där vi bodde tillsammans som sambos. Men också som nyblivna singlar. Ingenting i vår relation var märkbart annorlunda under den månaden. Förutom möjligtvis de mer intima delarna av vår relation. I övrigt spenderade vi vår tid som vi gjorde när vi var i vår relation. Jag märkte i och för sig att hon mot slutet av månaden drog sig undan mer och mer. Antagligen gjorde jag också detsamma. Dagen hon flyttade ut bjöd jag bort mig själv på middag, drack mig berusad och hade anskaffat mig berusningsmedel så att jag skulle kunna fortsätta min korta odyssé när jag kom hem till den tomt ekande lägenheten.

En ny tid började för mig. Som nybliven singel. Det var första gången på över fyra år och två relationer som jag var ensam. Min förr förra relation löpte nämligen direkt in i en ny. Jag såg mig som en relationsmänniska. Hur skulle jag fungera i den här nya kontexten. Nu behövde jag börja anstränga mig igen. Träffa vänner, aktivera mig. Lära mig att leva med ensamheten. Att ingen kom hem på kvällen. Bara jag och mina egna tankar. Ingen att enkelt vädra åsikter, funderingar, känslor med.

Läs mer

Ensam man på väg

Det är så mycket ensamhet ibland. Telefonen är tyst. Mejlkorgen är tom. Ingen gillar mitt foto på Instagram. Jag känner mig som den ensammaste människan i hela världen. Jag vill att någon, bara en enda person ska höra av sig till mig. Fråga om jag vill hänga med ut, ta en öl eller en promenad. Prata lite. Skratta åt tarvligheter. Fundera, tillsammans, kring allt och ingenting. Låta lite tid passera. Men inget händer. Ingen hör mina försök till telepatisk kommunikation. Jag ligger i soffan och hela kroppen bara önskar att någon ska hörsamma min tysta skrik efter någon. Den ovalda ensamheten slår så hårt mot mig ibland.

Jag reser mig ur soffan. Går fram till bokhyllan, letar efter något att läsa. En stunds förströelse. Att för ett par timmar fly in i en annan värld, låta den ta över. Leva mig in i bokens handling. Känna vad karaktärerna känner. Låtsas som att det är mina känslor. Vara med om samma saker som dem. Uppleva samma spänning, äventyr och utföra samma fantastiska bravader. Ofta brukar det fungera för mig. Att fly in i litteraturen. Men inte ikväll. Jag återvänder till soffan. Utan bok. Slår på tvn. Zappar slöt mellan kanalerna. Hittar inget av värde. Inget att vila ögonen på.

Läs mer