Vad pratar man om på dejten?

Det finns en populär anekdot som går ut på att det någon gång någonstans gjorts en undersökning där folk fått svara på frågan om vad i hela världen de är allra räddast för. Det vanligaste svaret lär ha varit ”att tala inför grupper”. Allt annat som typiskt skrämmer folk – spindlar, döden, sjukdomar, naturkatastrofer – rankades lägre. Den populära slutsatsen av undersökningen, om den existerar, brukar vara de allra flesta hellre skulle dö än tala inför grupp.

Statistik funkar i och för sig inte på det sättet, såna slutledningar är falska. Lita på mig, jag är bloggare på internet.

Men det är säkert sant att många, kanske de flesta, ogillar tanken på att tala inför grupp. Risken att tappa ansiktet rejält är väl aldrig överhängande, men skammen känns redan på förhand så överväldigande att majoriteten avstår – trots fördelarna; att vara centrum för allas uppmärksamhet kan föra med sig oproportionerlig status och strålglans. Tänk klassens clown för referens. Malou. Ernst. Oproportionerlig status.

Läs mer

Dejta reko

En grej jag har tänkt på: varför är det svårt att dejta? Eller: inte att dejta per se, men att delta i dejtingsvängen. Varför är det svårt? Jo – ta-da! – för att folk i dejtingsvängen gör det med så olika föresatser. De sätter upp så olika villkor. Därför är alltsammans helt kaotiskt. Dejtingsvängen är rena vilda västern. Laglöst land. Om det alls finns någon sheriff är han full, mutad eller hängd från närmaste träd.

Dejtingsvängen behöver en hederskodex. En scoutheder för singlar som lurar i vassen.

Läs mer

Att bli nekad

Den som ägnar sig åt nätdejting kommer med största sannolikhet att uppleva det förr eller senare. Det gör ont oavsett om ens utsträckta hand möts av öronbedövande tystnad eller ett nekande svar. Men var och en måste lära sig att hantera det – att bli avvisad.

Jag kan visserligen bara tala för mig själv, men de första avslagen var nog de som kändes mest. Jag hade lagt ner en hel del tid på att hitta den rätta profilen (vid det laget var jag fortfarande lite “blyg” och det krävdes en hel del för att jag skulle initiera någon form av kontakt). Bilderna var inspekterade (jodå, han ser nog helt okej ut), intressetaggar jämförda och profiltext detaljgranskad. Check, check and check. Jag ansträngde mig därpå för att skriva ett lagom nyfiket mail (viktigt att verka intresserad men inte desperat), i vilket jag var noga med att anknyta till profilens innehåll och ställa ett par frågor, som skulle locka mottagaren att svara. Sen började väntan.

Läs mer

Ragga med barn?

Är fröken ledig på lördag kväll?

Alla jag vet, inklusive mig själv, som bildat familj delar samma erfarenhet; att när en vän- eller bekantskapskrets där det tidigare inte funnits några barn plötsligt så smått börjar befolkas av barn, så händer två saker.

Den första är att takten i vilken barnen blir fler i en given bekantskapskrets ökar, explosivt. Som i den kinesiska sagan där bonden lurar av kejsaren all världens ris genom att i arvode begära ett schackbräde där antalet riskorn på varje ruta är dubbelt så stort som på den förra rutan. 1, 2, 4, 8, 16, 32, 64, 128, 256, och så vidare, och det visar sig att det inte finns ris nog i världen för att fylla brädet. Tursamt så finns det bromsmekanismer när det gäller mänskligt barnafödande. Puh alltså, för matematiken är förödande.

Läs mer