Det finns en populär anekdot som går ut på att det någon gång någonstans gjorts en undersökning där folk fått svara på frågan om vad i hela världen de är allra räddast för. Det vanligaste svaret lär ha varit ”att tala inför grupper”. Allt annat som typiskt skrämmer folk – spindlar, döden, sjukdomar, naturkatastrofer – rankades lägre. Den populära slutsatsen av undersökningen, om den existerar, brukar vara de allra flesta hellre skulle dö än tala inför grupp.

Statistik funkar i och för sig inte på det sättet, såna slutledningar är falska. Lita på mig, jag är bloggare på internet.

Men det är säkert sant att många, kanske de flesta, ogillar tanken på att tala inför grupp. Risken att tappa ansiktet rejält är väl aldrig överhängande, men skammen känns redan på förhand så överväldigande att majoriteten avstår – trots fördelarna; att vara centrum för allas uppmärksamhet kan föra med sig oproportionerlig status och strålglans. Tänk klassens clown för referens. Malou. Ernst. Oproportionerlig status.

Att tala inför grupp som koncept betraktat, är kanske den mest tillspetsat, utstuderat utsatta sociala situation man kan utsätta sig för. För om vi tänker efter, så är det inte att tala inför grupp som skrämmer oss. En annan sak som folk framhåller som skrämmande, är att tappa ansiktet. Skämma ut sig. Att skämmas inför andra är helt enkelt bland det värsta som finns. För människor. De flesta andra arter har inga begrepp om skam. För oss är det en drivkraft i sig, strävan att undvika skam; och skam förutsätter publik, ett socialt sammanhang. Att skämmas på egen hand är inte tillnärmelsevis så förintande hemskt som det är att skämmas inför andra. Du vet ju själv att om du gör något pinsamt, ens något banalt som att spilla ut ett glas vatten, så är det första du kollar om någon annan såg det eller inte. Så illa är det. Så … att utsätta sig för strålkastarljuset och därmed risken att göra bort sig i detsamma? Glöm det.

 Den röda tråden i dessa sammanhang är att de är sociala.

Mönstret går igen även i sammanhang som är betydligt mindre krävande eller riskabla. Den röda tråden i dessa sammanhang är att de är sociala. De utsätter oss i någon utsträckning, stor eller liten, för risken att tappa ansikten i någon grad. Hög eller låg.

Anekdotiskt bevis ur mitt liv: 2007 reste jag och min familj på semester med goda vänner och deras barn. På semesterorten träffade vi av en händelse bekanta till mina goda vänner. Vi kan kalla dem herr och fru S. Vi umgicks med dem vid ett par tillfällen under veckan där. Någon månad senare bjöd mina goda vänner mig med familj samt herr och fru S med barn på middag hemma hos sig. Vi träffades, åt god mat och pratade. Till kaffet säger han, alltså herr S:
– Det här är ju väldigt trevligt, men bara ifall att det skulle bli stelt så förberedde jag en frågesport tidigare idag. Ja alltså, den behövs ju inte nu. Men kanske det vore roligt med frågesport ändå?

Alltså, jag ryser nu när jag skriver om det. Av välbehag. För det är roligt på så många sätt att herr S hade förberett en frågesport ifall det skulle bli stelt. Det är också fint och hänsynsfullt på alla tänkbara nivåer.

Vi körde hans frågesport. Den var riktigt finurlig! Den är också en bra symbol för människors starka olustkänslor inför det där stela, att sitta där och skruva på sig och inte veta vad man ska säga. Det är pinsamt. Och när något är pinsamt vill vi dö. Inte trevligt.

Samtidigt är önskan att inte skämmas offentligt en bra drivkraft. Den håller oss alerta. Den motiverar oss att förbereda oss ordentligt inför exempelvis offentliga framträdanden, eller för all del andra sociala situationer där vi inte är fullt så utfläkt och eländigt nakna, utan bara nästan.

Som på ett dinner party med ytligt bekanta. Eller en första dejt.

de är oroliga för att hamna på avvägar med en yxvevande psykopat…

Många har sagt till mig (via internet, oftast, jag är bloggare) att de tycker att det verkar läskigt att dejta. När jag frågar vad det är som är läskigt, svarar bara några få något i stil med att de är oroliga för att hamna på avvägar med en yxvevande psykopat eller att de är rädda att bli avlurade sin säd. De flesta verkar på det klara med att ett mer realistiskt worst case är att få genomlida ett frustrerande, lite pinsamt möte med en annan människa som det inte klickar med. Och det kan man tycka att folk borde klara av. Gaska upp sig nu för fan, liksom. Å andra sidan kan jag bara konstatera att offentliga pinsamheter faktiskt är bland det värsta folk vet. Bland det folk fruktar mest, helt enkelt.

Ett återkommande tema bland de frågor och funderingar som kommer till mig, är samtalsämnen. Man är rädd att få tunghäfta. Att inte ha något att prata om.

Men alltså. Det finns nog med bristvaror i världen (rent vatten, medicin, långsamma kolhydrater som smakar fantastiskt, hyfs, kvalitetslitteratur), vi behöver inte hitta på fler. Saker att prata om har aldrig, är inte och kommer aldrig att bli någon bristvara. Snarare är det i så fall efterfrågan som är låg. Sedär, en betryggande tankefigur. Om du ska på dejt, betyder det att någon är intresserad av dig. I alla fall så pass att du får gå på en (1) dejt. Så slappna av och prata på. Rampfeber? Bra. Önskan att slippa göra bort dig är din vän. Använd den som positiv drivkraft. Låt den bli ditt incitament att förbereda dig. Klä dig snyggt och bekvämt. Fundera ut några samtalsämnen. Vad som helst, precis vad som helst, duger. Gärna något du tycker är fascinerande. Eller en observation du tycker är kul. Något någon har sagt som väckte tankar hos dig.

Här är en lista med färdiga samtalsämnen. Använd den rakt av, eller som inspiration till en egen lista:

• Om man går ut med hunden vid den här tiden på året och hunden bajsar, gäller det att inte släppa bajset med blicken, för annars tappar man bajset ur sikte bland alla torra löv i olika bruna nyanser. Tio minuter stirrandes ner i marken med en hund i koppel i ena handen och en plastpåse om den andra handen är fullt tillräckligt för att starta osmickrande rykten om ens person.
• Jordnötter är goda, men det går inte att äta dem medan man skriver på tangentbord. #fettblänk
• Man kan vara hur sjukt bra på Angry Birds som helst, det gör en inte mer värd som människa än någon annan.
• Om man vill ha respekt av folk måste man sätta gränser, annars har de inget att respektera.
• En kille listade sina tre mest frustrerande saker i livet på fejan: Försäkringskassan, som medvetet samlar in felaktigt beslutsunderlag, psyket, för att det är bra på att identifiera sina egna issues men dåligt på att åtgärda dem, och till sist godis, för att det alltid verkar vara en så bra idé men aldrig är det.
• Den lilla forskningsstationen som otroligt nog landade på kometen Rosetta 300 miljoner kilometer från jorden fick slut på sina solladdade batterier efter fem timmar för att den råkade parkera i skuggan. Men innan dess hittade den organiska molekyler på kometens yta.
• Undrar just vad Baby Spice gör nuförtin.

… som sagt, ingen bristvara. Samtalsämnen kan också börja som frågor:

• Har du sett Let´s Give Them Something to Talk About med Julia Roberts?
• Vill du se en skitarg lapp jag hittade i tvättstugan?
• Tycker inte du också att vi borde prata om något annat nu?
• Om det skulle bli lite stelt, vill du köra frågesport då?