Skulle skriva om ”sex på första dejten”, men sitter här alldeles uppgiven. När jag läser sexskildringar i böcker eller ser dem på film tycker jag oftast att de är pinsamt smärtsamma. Nästan aldrig lyckas själva känslan fångas. Och det verkar näst intill omöjligt att komma med några generella råd, alla har liksom sina egna preferenser. Sex är något som ska upplevas, inte pratas om?
Tanken var att jag skulle skriva något om sex på första dejten, något klokt. Insiktsfullt. Men inser snart att jag saknar egentliga insikter. Jag har heller inga egna erfarenheter att dela med mig av. Inte om sex på första dejten i varje fall. Däremot har jag gått hem med personer som jag har träffat samma kväll, men då i fyllan och villan. Och kan således inte betraktas som en dejt. Även om det i vissa fall har mynnat ut i tafatta dejtförsök efteråt.
Men då har vissa hemligheter redan blivit avslöjade. De där nakna – bokstavligt – hemligheterna, som det annars tar lite tid att få ta del av. De avslöjades den där alkoholstinna natten, när det liksom kändes så himla rätt, så märkligt odödligt. Då, när det var du och jag för alltid, och alltid. När vi tumlade runt i lakanen till tidig morgon och utforskade varandra. Då, när solen var på väg upp och jag tumlade ut i köket och hämtade varsitt glas vin medan du – klyschigt nog – tände en cigarett i sovrumsfönstret. Och vi pratade sådär intensivt som en gör när det känns som hela världen är på väg att förändras.