Efter den hyperintressanta artikeln om att ragga på gymmet kom ett läsarmejl:

“En sak som jag upplevt på gymmet och som är helt stört, är muskelbyggaravdelningens catwalk. Har du sett hur de där snubbarna går förbi speglarna hela tiden? Inte bara vandrar, utan spänner varenda muskel, drar in magen och tittar PÅ SIG SJÄLVA med en nästan överdriven blick av åtrå. “Jag vill ha dig – NU!” Jag fattar ingenting. Det är ju inte normalt att gå omkring och titta med pilska ögon på sig själv – om och om igen. Eller?”

… Jodå, jag har sett muskelbyggaravdelningens catwalk. Den förtjänar seriösa studier. Minst en avhandling, men rimligen ganska många. Psykologi, antropologi och idéhistoria – och nu när jag tänker på det, kemi! – är bara några i en lång rad forskningsdiscipliner som borde intressera sig för fenomenet mejlskrivaren så detaljerat observerat och återgett här ovan.

… Jodå, jag har sett muskelbyggaravdelningens catwalk.

Men fenomenet bekräftar förmodligen min tes att gymmet inte är något jättebra ställe att ta kontakt med människor på. Om folk är inåtvända och koncentrerade på gruppträningspassen, är de inåtvända, koncentrerade och mycket mer än så; de är avsiktligt och aktivt självupptagna, de som tränar med fria vikter på egen hand.

Läs mer

Mötesplatsen på gymmet

Andra delen i Mazilys serie om mötesplatser. Woo-hoo! Denna gång: är det gymmet som är den perfekta mötesplatsen?

Om vi tänker oss att gymmet är ett ställe där människor klär sig i små, åtsittande kläder och utför smidiga, kraftfulla rörelser medan deras kroppar blänker och feromonerna sprutar, så borde folk som går på gym hitta dejtmaterial hela tiden. De borde dejta så mycket att de inte hinner gå på gymmet. Så att, gymmet är nog inte ett sånt ställe.

Personligen har jag hängt på gym en hel del, och jag har aldrig blivit utfrågad på dejt där. Hallå liksom? Och jag har aldrig hört någon berätta att de träffades på gymmet, eller dejtat någon de fått kontakt med på gymmet. Enda undantaget är två bekanta, båda licensierade personliga tränare, gruppträningsinstruktörer och massörer (hon är därutöver kostrådgivare och särskilt utbildad i att leda löpträning, både på löpband och utomhus i  olika terrängtyper; han tävlar i någon form av muskelbyggnad och lägger mycket tid på att sätta ihop musik till sina uppvisningar, lite som konståkare gör). Men knappast kan deras träffning räknas som “på gymmet”, snarare måste den falla i kategorin “på jobbet”.

Läs mer

Också en form av kärlek: Karin & Scott

September 2012. Nyligen tillbakaflyttad till Sverige efter nästan 8 år i England. Känner mig vilsen i min nya hemstad Stockholm; hajar fortfarande till när jag hör folk prata svenska på stan, för att strax minnas att jag faktiskt bor i Sverige nu och de allra flesta här talar just svenska. Men själv har jag nog aldrig känt mig mindre svensk än jag gör just nu, och aldrig förr har jag känt mig så ensam.

För att få bukt med min ensamhet har jag gått med i en dejtingsida för kulturintresserade, och där hittar jag en amerikan. Någon att prata engelska med! Vi bestämmer oss snart för att gå på en dejt.

Läs mer