Efter den hyperintressanta artikeln om att ragga på gymmet kom ett läsarmejl:
”En sak som jag upplevt på gymmet och som är helt stört, är muskelbyggaravdelningens catwalk. Har du sett hur de där snubbarna går förbi speglarna hela tiden? Inte bara vandrar, utan spänner varenda muskel, drar in magen och tittar PÅ SIG SJÄLVA med en nästan överdriven blick av åtrå. ”Jag vill ha dig – NU!” Jag fattar ingenting. Det är ju inte normalt att gå omkring och titta med pilska ögon på sig själv – om och om igen. Eller?”
… Jodå, jag har sett muskelbyggaravdelningens catwalk. Den förtjänar seriösa studier. Minst en avhandling, men rimligen ganska många. Psykologi, antropologi och idéhistoria – och nu när jag tänker på det, kemi! – är bara några i en lång rad forskningsdiscipliner som borde intressera sig för fenomenet mejlskrivaren så detaljerat observerat och återgett här ovan.
… Jodå, jag har sett muskelbyggaravdelningens catwalk.
Men fenomenet bekräftar förmodligen min tes att gymmet inte är något jättebra ställe att ta kontakt med människor på. Om folk är inåtvända och koncentrerade på gruppträningspassen, är de inåtvända, koncentrerade och mycket mer än så; de är avsiktligt och aktivt självupptagna, de som tränar med fria vikter på egen hand.