”Sträng master söker olydig gosse”.

De orden inledde en kontaktannons mina ögon råkade hoovra över en gång i slutet av 1980-talet. Till annonsen fanns en bild vars innehåll gör sig bäst obeskrivet (för det var en svartvit bild av en massa nålar i en hårig mansstjärt).

Att sätta in en kontaktannons var inte lika vanligt för något eller några decennier sedan som det är att skapa en profilsida på en dejtingsajt idag. Men det var inte ovanligt, trots att det faktiskt var lite pinsamt. Som att man inte kunde få kontakt med potentiella partners på naturlig väg. Vad nu det skulle vara för väg, den naturliga. Kvällskurs? Krogen? Någon annans partner?

Jag tyckte det var roligt att läsa kontaktannonserna i tidningen. De hade fina små koder, många var hopp- och längtansfulla på ett rörande och fint sätt. Det är fint att människor vill vara nära någon. Fattar inte varför någon skulle förakta någon annans strävan efter kärlek och samhörighet för att den manifesterar sig i just en kontaktannons i stället för framsluddrade raggningsrepliker på krogen eller sju terminer silversmide.

 …i stället för framsluddrade raggningsrepliker på krogen eller sju terminer silversmide.

Kanske många förknippar kontaktannonser med mer eller mindre udda sexuella preferenser – för det fattar man ju, att har man väldigt udda sexuella preferenser så kommer man sannolikt inte långt varken på krogar eller kvällskurser. Det är liksom matematik, bara. Om jag är en sträng master som söker en olydig gosse, är mitt urval begränsat och jag måste vidga mitt sökspann. Ergo: kontaktannons. Och, kanske, ergo: en viss överrepresentation av udda önskemål bland kontaktannonser generellt.

Idag har kontaktannonserna blivit många fler och flyttat ut på nätet. Alla som är singel i mer än två veckor skaffar sig en profil på en eller flera dejtingsidor. Det vill säga, inte alla. Men fler än som kontaktannonserade förr i världen. Stigmat är som bortblåst. Vi gör ju allt annat på nätet. Ingen skulle komma på idén att peka finger åt folk som betalar räkningarna via webben för att de typ inte klarar att betala räkningarna på naturlig väg.

Nätdejting är ett jättebra sätt att få kontakt med människor, att exponera sig för möjligheten att bli kontaktad.

Och om du vill bli kontaktad, kanske du ska tänka lite kontaktannonsaktigt när du skriver din presentationstext.

Vad vill du med din kontaktannons? Förmodligen huvudsakligen två saker. Du vill beskriva dig själv på ett intressant och sant sätt, och du vill locka ungefär rätt kategori intressenter. Så hur gör du det? Ingen aning. Prova dig fram. Testa att kanske inte inleda din presentation med en mening om hur knepigt det är att skriva presentationer, många gör det nämligen.

Och du – en möjlighet du har i nätdejtingens tid som kontaktannonsörerna från pappersåldern nästan aldrig hade, är att bifoga bilder av dig själv. Tipset: använd möjligheten. Och välj en bild där man ser hur du ser ut, för det är intressant att veta!