Jobbet – den perfekta mötesplatsen?

Jobbet - perfekta mötesplatsen?

Okej, första delen i Mazilys serie om mötesplatser – är det jobbet som är den perfekta mötesplatsen? Sjukt spännande!

Många människor vittnar om att de träffat sin respektive på jobbet. Att bli kär på jobbet är vanligt (så om det hänt dig kan du vara lugn – det är helt normalt). Det finns till och med ganska många som träffat sitt livs kärlek på jobbet. Eller, typ i alla fall: den de sedan skaffat barn med, gift sig med, och/eller dylikt.

Varför är det så? Är arbetsplatsen i sig själv någon sorts optimal mötesplats?

Eh … nej. Korrelation är inte detsamma som kausalitet i det här fallet heller. Tvärtom är arbetsplatsen en ganska dålig mötesplats. Enda anledningen till att många träffas på jobbet, är det enkla faktum att de flesta av oss ägnar större delen av vår tid på jobbet. Det är där vi är. Det är där vi träffar folk. Och på jobbet kan romantiska känslor och sexuella spänningar ligga och pyra under ytan i långa tider. Vi agerar inte på dem, eftersom vi vill vara professionella. Att flirta, för att inte tala om att direkt uppvakta eller öppet hångla, faller (nästan) aldrig inom ramen för vad som anses professionellt. Och för att vi fattar att det finns, eller kan uppstå, en massa jobbiga problem om vi går in i en kärleksrelation med en arbetskamrat.

Tvärtom är arbetsplatsen en ganska dålig mötesplats.

Som till exempel:*

  • Att allt jobb samlas på hög för att man smiter undan på kuckeliku jämt.
  • Att relationen kan gå söderut (obs: direktöversättning av det amerikanska uttrycket ”go south” som betyder gå åt skogen), och då kan det bli sisådär att vara på jobbet, särskilt om man måste jobba ihop med objektet för sin stukade förtjusning.
  • Att det blir omöjligt att jobba ihop.
  • Att det kan vara emot arbetsplatsens policy att hålla på med kärlek.
  • Att endera måste säga upp sig, om kärlekshistorien slutar illa.
  • Att endera måste säga upp sig, om kärlekshistorien går jättebra.
  • Att arbetskamraterna blir väldigt besvärade.
  • Att endera är den andres chef – det kan bli sjukt bökigt för båda, på olika sätt.
  • Att den som inte är chef får rykte om sig att ha gått sängvägen, till exempel.
  • Att den som inte är chef halkar efter när det gäller löneökningar och annan utveckling på jobbet, för att den som är chef inte vill att någon ska tro att älsklingen får några förmåner.
  • Att den som är chef får rykte om sig att använda sin maktposition till att flörta med underställda.
  • Att endera eller båda redan är ihop med någon, som en fru eller man exempelvis.

… fast det måste inte gå dåligt. Det kan också gå bra. Lurigt faktum: det finns nästan säkert ett mörkertal som innehåller mestadels förbjudna och/eller åt skogen-gångna kärlekshistorier på arbetsplatser, som av naturliga skäl hålls hemliga av de inblandade.

För att kolla ordentligt om jobbet är en bra mötesplats, anlitade jag en vän. Låt oss kalla honom Jonathan (han heter egentligen Göran). Jag bad Jonathan att bli intresserad av någon på jobbet och försöka väcka en gnista av attraktion mellan sig och föremålet för intresset. Jonathan, som jobbar i en rätt intensiv kontorsmiljö där det ofta är bråttom och det gäller att visa framfötterna, valde en kvinna han i hemlighet tyckt om ett tag. Hon heter Eva, men vi kallar henne Jenny. Jonathan var sedan tidigare bara bekant till utseendet och namnet med Jenny, men nu var det alltså dags att bryta isen.

Är jobbet den rätta mötesplatsen? Här är utdrag ur Jonathans rapporter.

”Första kontaktförsöket. Passade på när Jenny hämtade kaffe i automaten. Joggade fram. Inledde samtal om att kaffet i automaten är så tråkigt. Bingo: Jenny instämde. Hon gillar verkligen gott kaffe. Har sällan tid att ge sig ut på stan under arbetsdagen. Gav henne ett leende och en busig blick, sa att jag kanske skulle hämta smaskigt kaffe åt henne endera dagen. Jenny skrattade. Tycktes ta för givet att jag bara skämtade. Perfekt!”

Jonathan gav ”På jobbet – vid kaffeautomaten” sju av tio poäng som mötesplats. En naturlig samlingspunkt, det uppstår en liten paus, det är lätt att sätta igång ett samtal; man kan prata om kaffets kvalitet eller automatens grad av användarvänlighet, eller något annat som präglar stunden man delar där och då.

Jonathan valde att vänta i fyra dagar innan han elegant svepte förbi Jennys skrivbord med två jättegoda lattar (stora) som han köpt på ett ställe som gör riktigt gott kaffe:

”Ställde den ena framför henne. Sa varsågod. Log charmigt, gick vidare.”

Och senare samma eftermiddag fick Jonathan ett mejl från Jenny där hon tackade för kaffet och frågade om han tycker om GT också. Där upphör rapporterna. Det var inte enligt avtalet, men Jonathan vägrar och hänvisar till privatlivets helgd. Man får förmoda att Jenny syftade på GT (Gin&Tonic), inte GT (gamla testamentet).

Och så levde de lyckliga i alla sina dar, eller tills det blev tjafs på jobbet.

Härnäst i Mazilys serie om mötesplatser: gymmet. Sjukt spännande!

*Källa: Internet

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*