SuperältarnaMazily har inlett ett samarbete med podcasten Superältarna som görs av de prisade författarna Johanna Thydell och Jenny Jägerfeld. Superältarna handlar om allt mellan himmel och jord, såsom dejting, SMS, rädsla, dirty dancing och så vidare. Målsättningen är att dissekera ett ämne, ställa en massa frågor och förhoppningsvis hitta en del svar. Alltid med intressanta gäster och ett nytt avsnitt varannan fredag!

Hej Johanna och Jenny, hur gick det till när ni träffades och lärde känna varandra?

Vi träffades först på ett mingel på vårt förlag, då Natur och Kultur. Sedan blev vi grannar på ett frilanskontor i Gröndal, där vi fortfarande sitter. Vi märkte snabbt att vi hade mycket gemensamt; ett Augustpris, varsin skilsmässa och samma humor.

Läs mer


Festivalpodden2
Under den senaste månaden har vi samarbetat med den Malmöbaserade podcasten Festivalpodden. Mattias ringde upp en av grundarna Linus Bjarnelo för en litet samtal om festivaler och dejting. 

Ring ring… Ring ring…
Hallå?

Hallå, vad är Festivalpodden och vilka är ni som gör den?
Festivalpodden är podcasten som synar festivaler och annat nöjesrelaterat kring det! Den drivs av festivalrävarna Linus Bjarnelo och Filip Beijer.

Vilka är era bästa festival-minnen?
Det är egentligen omöjligt att svara på. Men rent spontant tänker vi på hur mycket vi har skrattat åt att vår kompis Teodor Stig Matz lyckades lura i stora delar av Sveriges svenska Roskilde-besökare att skådisen Mikael Nyqvist var på Roskilde i somras. Skämtet gick så långt att det på fullaste allvar var folk som gick runt och letade efter Micke Nyqvist på campingen. Det var mer sorg, än skratt, när skämtet uppdagades.

Läs mer

Daniel på Lovetrip

Var på AW. Där var folk jag kände, och desto fler jag inte kände. Till exempel det gulliga paret Jörgen och Berndt, båda nyblivna pensionärer. Jörgen pratade oavbrutet om gamla tider, om människor han känt förr, om sin favoritmusik, om resor han gjort. Berndt satt bredvid och smålog medan han lyssnade och stack ibland emellan med en eller annan retsam kommentar, ett kärvänligt nålstick till Jörgen som skickade en snabb men öm blick tillbaka.

Sen fick jag veta att de inte alls var ett par. De var vänner sedan länge, fick jag berättat för mig, gifta sedan nästan lika länge med varsin kvinna. Pyttsan, tänker jag. Som om det skulle hindra dem.

På samma AW fanns en kvinna som försvann iväg en stund under kvällen för att besöka en dansbana. Där skulle det bli kasedans till tuktad saxofoncountry. I den miljön kände hon sig hemma, deklarerade hon, sånt var hon uppväxt med, ute på landet där kärlek tändes och brann på dansbanor, grusparkeringar, traktorflak och höskullar.
– Jag har testat nätdejting och det har sina fördelar, sa hon.  Men jag föredrar dansbanor. Där ser man tandstatusen direkt.

Läs mer

Friendzoned?

Friendzone – ett ord som blivit populärt de senaste åren. Det beskriver den position som en relation intar när den ena eller båda parterna konstaterat att något annat än vänskap dem emellan är otänkbart. Allt som oftast är det svåra just att det är den enas beslut medan den andre lider, olyckligt kär och längtandes efter något mer.

Det kan vara en riktigt, riktigt jobbig plats att befinna sig på, vilket säkert kan förklara varför ordet så ofta yttrats med ilska och besvikelse i rösten. Men egentligen behöver vänskapszonen ju inte vara ett smärtsamt ställe.

Läs mer

Munnar_800x903

Usch… Hur ska jag kunna hitta någon som är min perfekta match? Jag begriper ju knappt vad gillar och vad som är bäst för mig. Jag fick frågan ”vilken är din typ” av en vän, för ett par veckor sedan. Instinktivt svarade jag att jag har ingen typ, att det finns ingen gemensam nämnare mellan de flickor jag har träffat genom åren eller andra flickor som jag haft intresse för. Att jag minsann inte kunde komma på några egenskaper som band de olika flickorna samband. Jag närmast koketterade med att jag inte har en specifik typ, gjorde mig lite lustig över det faktum att jag inte har någon typ. Skrockande strök jag mig i min tunna mustasch och plirade mot min vän.

En tid efter att jag fått den frågan gick jag på en dejt. En mycket trevlig sådan. Men – det kommer ofta ett men – jag kände ändå att det var något i kemin mellan oss som gjorde att det inte slog gnistor. Vi skrattade, berättade historier. Tiden flöt snabbt förbi. En utmärkt första dejt. Vädret tillät oss att sitta på uteserveringen. Ölen var kall. Kvällen i sin begynnelse. Det fanns inget i förutsättningarna som skavde – åtminstone inte för mig (och jag kan ju bara svara för mig själv). Upplägget var närmast idealiskt.

Läs mer

Kärlek, faktiskt

Kärlek

Hey there, folksy-folks & arty-farts. Nu ska det handla om kärlek!

Här följer grunda reflektioner kring banala observationer ur vardagslivet.

Alltså mitt vardagsliv, inte något allmängiltigt vardagsliv som är detsamma för alla. Något sånt existerar inte, det är bara en retorisk fuling jag drar när jag skriver ”vardagslivet”. Men det är okej att göra så när man skriver för en så högt kvalificerad och kritiskt tänkande läsekrets som min. Min läsekrets fattar att jag bara fluffar och står i. Den tar inte mig på allvar. Den genomskådar mig. Jag tror att det bästa jag kan hoppas på att vara för min läsekrets, är ett guilty pleasure. Med det sagt, vill jag bara göra väldigt klart; jag tycker att det vore fantastiskt, sannerligen fantastiskt.

Hur som helst.

Om kärlek, ska det alltså handla. Inte dejta, ragga, flirta, sexchatta eller nånting sånt.

Härom dagen satte jag mig tungt med all min trötthet vid ett fönster på Öresundståget på Malmö C för att åka till Lund. Utanför fönstret på perrongen, alltså precis utanför, typ åtta centimeter bort, stod en kille och tittade in. Han mimade ord med munnen och gjorde vinkningar för att påkalla uppmärksamhet. Jag trodde först, på grund av hans vindögdhet, att han såg mig rätt i fejset. Men när han började göra hjärtan med händerna, peka på sin förlovningsring och göra luftpussar började jag misstänka (och även hoppas) att han kommunicerade med någon annan.

Läs mer

Ensam tjejVarför går man fram och ber om numret av snyggingen i baren?
Varför frågar man kompisen om kompisens trevliga kompis är singel?
Varför blir man medlem på en dejtingsajt?
Om man har anknytningsproblem som man inte tänker ta itu med?

Det där med anknytning.

Leo och Kamilla har träffats i fem-sex månader. Leo känner att han väldigt gärna vill att de ska bli ett officiellt par. Hittills har de hängt flera gånger i veckan, gått på bio och restaurang, sovit över och lagat mat tillsammans efter jobbet ibland.  Men han har inte fått träffa Kamillas son ännu, vilket han ser som ett viktigt tecken på om förhållandet är på allvar eller ej.

Ordet ”ihop” hänger och dinglar där långt uppe i det höga taket, bland knappt synliga dammtrådar och spindelväv som bara ett dammsugsrör kommer åt. Är vi ihop? Det är en minerad fråga. Den kan förstöra allt. Tabu.

Läs mer

Också en form av kärlek: Karin & Scott

September 2012. Nyligen tillbakaflyttad till Sverige efter nästan 8 år i England. Känner mig vilsen i min nya hemstad Stockholm; hajar fortfarande till när jag hör folk prata svenska på stan, för att strax minnas att jag faktiskt bor i Sverige nu och de allra flesta här talar just svenska. Men själv har jag nog aldrig känt mig mindre svensk än jag gör just nu, och aldrig förr har jag känt mig så ensam.

För att få bukt med min ensamhet har jag gått med i en dejtingsida för kulturintresserade, och där hittar jag en amerikan. Någon att prata engelska med! Vi bestämmer oss snart för att gå på en dejt.

Läs mer

Jobbet - perfekta mötesplatsen?

Okej, första delen i Mazilys serie om mötesplatser – är det jobbet som är den perfekta mötesplatsen? Sjukt spännande!

Många människor vittnar om att de träffat sin respektive på jobbet. Att bli kär på jobbet är vanligt (så om det hänt dig kan du vara lugn – det är helt normalt). Det finns till och med ganska många som träffat sitt livs kärlek på jobbet. Eller, typ i alla fall: den de sedan skaffat barn med, gift sig med, och/eller dylikt.

Varför är det så? Är arbetsplatsen i sig själv någon sorts optimal mötesplats?

Eh … nej. Korrelation är inte detsamma som kausalitet i det här fallet heller. Tvärtom är arbetsplatsen en ganska dålig mötesplats. Enda anledningen till att många träffas på jobbet, är det enkla faktum att de flesta av oss ägnar större delen av vår tid på jobbet. Det är där vi är. Det är där vi träffar folk. Och på jobbet kan romantiska känslor och sexuella spänningar ligga och pyra under ytan i långa tider. Vi agerar inte på dem, eftersom vi vill vara professionella. Att flirta, för att inte tala om att direkt uppvakta eller öppet hångla, faller (nästan) aldrig inom ramen för vad som anses professionellt. Och för att vi fattar att det finns, eller kan uppstå, en massa jobbiga problem om vi går in i en kärleksrelation med en arbetskamrat.

Läs mer

Dejt som går bra.

Att dejta kan vara alldeles alldeles underbart, men också alldeles alldeles förfärligt. Alla ni som någon gång varit jägare och jägarinna i dejtingdjungeln vet precis vad jag menar. Himmel och helvete, toppar och dalar.

Laddning
En dejt kan vara det underbara i när du träffar någon ny människa där attraktionen surrar som en elledning mellan er. Du vet att hen känner detsamma, och oavsett hur långt ni väljer att ta det på just den dejten, så vet du att detta är bra.

Ett tydligt tecken är att du inte har någon aning om vad ni pratat om när ni skiljts åt. Och att du tillbringar resten av dagen, nästa dag och kanske resten av veckan med att försöka minnas hur du egentligen framställde dig själv.

Men det finns något som gör att dina fingrar sveper över tangentbordet eller telefonen, i försiktig jakt efter rätt bokstavskombination för att formulera ditt intresse i ett mejl eller sms.

Läs mer