Att internetdejta är en dans med svåra steg. Vi vet aldrig vad som kommer hända, hur vi kommer känna eller hur vi kommer känna efter dejtens slut, det är charmen med alltihop. Men ibland blir det bara fel, så är det bara. Den misslyckade dejten lurar alltid i bakgrunden. Men vi får aldrig glömma: Vi kan alltid lära oss något och i värsta fall lämnar kommer du därifrån med en bra historia.

Det är inte fel att misslyckas, det hävdar jag bestämt. Vi kan lära oss något från varenda litet snedsteg vi gör. I värsta fall kommer du ur det hela med en rolig story – som i det här fallet.

Jag hade en genuint positiv magkänsla inför den här dejten. Vi hade klickat, hittat en precis lagom blandning av ironiska one-liners, subtilit flörtande och någonting som kändes som genuint intresse.

Vi kom överens om att träffas på en av stadens mer trendiga kaffeställen, ett sånt hak där kängorna är grova, tatueringarna är unika och samtidigt identiska och vem som helst – vem som helst kan tipsa om minst fem restauranger som serverar Berlins bästa hamburgare.

Nähä, svarade hon och berättade om när hon trippade på svamp tillsammans med en medicinman i en liten, liten bergsby.

 Fem minuter innan avtalad tid var jag på plats, precis lagom välklädd för att skicka meddelandet: Jag tycker om mode och kläder men är absolut inte snobbig.

Jag väntade i 55 minuter innan hon dök upp. Hon var så pass förkyld att slemmet i halsen stundtals gjorde det svårt för mig att förstå vad hon sa.
Det fanns inte särskilt mycket att prata om. Hon frågade om jag hade varit i Peru – jag svarade ärligt att jag minsann aldrig har varit i Sydamerika.
Nähä, svarade hon och berättade om när hon trippade på svamp tillsammans med en medicinman i en liten liten bergsby.

”Det har jag med! Häftigt!”
Det var inte jag som sa det. Det var baristan. Med charmig småländsk dialekt stod han där, klädd som en smed, utan en muskel på kroppen.

De började prata. De gillade varandra. De pratade om rejv, samplingar och klubbar i Berlin. Jag gjorde ett blåögt försök att hänga med – utan att lyckas.
Till slut vände hon sig om, såg mig i ögonen och sa:
”Det här var ju kul, men det kommer inte bli något. Vi kan väl höras en annan dag?”

Vi hördes aldrig igen. De blev ihop, flyttade till Berlin och öppnade ett litet galleri och kaffebar.

Ni behöver inte vara oroliga, jag har frågat henne om jag får skriva det här. Hon hälsar att jag är välkommen till det – hon tänker nämligen aldrig komma tillbaka till Sverige.

Tänka sig vad en misslyckad dejt kan leda till.

Vilken är din värsta dejt?