Att bli exklusiva – de vuxnas version av att fråga chans?

När man var liten var världen så mycket lättare, på alla sätt och vis. Men kanske speciellt våra kärleksliv. Jag minns tiden när jag och mina vänner skickade lappar till dem vi gillade, lappar med en fråga och två svarsalternativ: Får jag chans på dig? – ja eller nej.

Det kunde ju såklart hända att vi blev besvikna, ett nej kunde ju vara förödande… Men, vi var i alla fall garanterade ett tydligt svar. Idag ser det oftast lite annorlunda ut, kanske både på gott och ont. Som vuxna singlar i dejtinglabyrinten finns en hel del steg att ta innan vi kan säga att vi är ihop. Vad betyder det egentligen att vara “exklusiva”?

Träffar du andra?

I samma takt som dejtingsidorna ökar och nätdejting blir större och större uppstår nya hinder för oss singlar att ta oss över. Jag har alltid tyckt (och jag tror att många håller med här) att ”snacket” om när man slutar att träffa andra eller inte är ganska obekvämt. Det kan liksom gå åt vilket håll som helst. Antingen är du helt med på noterna och vill också vara exklusiv, eller så känner du dig inte riktigt redo och vill dejta lite till innan ni bestämmer något. I värsta fall leder det här snacket till att ni inte vill träffas exklusivt alls.

En förklaring kanske behövs här förresten. Att vara exklusiva i en påbörjad relation betyder att vi bara dejtar varandra. Det är alltså ett typ av mellanläge innan vi blir tillsammans helt och hållet. Vi träffar inte någon annan, bara varandra, men vi är inte ihop. Ganska förvirrande, jag vet…

Det var bättre förr!?

Jag blev tvärt medveten om det här förvirrande tillståndet ganska nyligen när jag pratade med min mamma. Jag hade nämligen träffat en person ett tag och min mamma frågade tvärt: ”Är ni ihop eller?”. Jag svarade då att det var vi inte, däremot var vi exklusiva. Min mamma blev då konfunderad och undrade vad det betydde och jag förklarade då händelseförloppet av en nutida relation:

  • Först dejtar vi ett tag (hur länge varierar väldigt mycket)
  • Sedan blir vi exklusiva (alltså vi träffar bara varandra)
  • Till slut (i bästa fall) blir vi tillsammans

Min mamma, som är född tidigt sextiotal, fnös bara. ”Vad ni ska hålla på” blev svaret. Till historien hör också att mina föräldrar blev ihop genom att hångla en gång, helt utan snack därefter. Det var helt enkelt så det fungerade på hennes tid. Antingen var man ihop, eller så var man inte det. Det fanns inte något mellanläge.

Är det samma sak som att fråga chans?

Jag började nu att tänka efter lite. Var det så att jag vågade mer när jag frågade chans direkt eller är att bli exklusiv samma sak som att fråga chans? Min teori är att själva relationen inte alls har förändrats från när vi var unga, utan bara hur stort allvar vi lägger i den. Alltså, vi dejtar idag som vi frågade chans förut – många gånger och mycket. Att bjuda ut någon vi gillar är lätt, lika lätt som det var att fråga chans, men att erkänna att vi BARA gillar den personen är desto svårare. Därför är att ”bli exklusiv” ett ganska skönt mellanläge. Det fungerar lite som en krockkudde. Vi chansar, men riskerar inte att krocka med allvarliga skador. Det behöver inte bara vara dåligt att det är annorlunda nu än då, ta tillvara på mellanläget och kom ihåg att ha kul längst vägen!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*