Bekräftelsevampyrer

Bekraftelsevampyr söker bekräftelse, eh.. blod.Då och då möter man människor som lever efter devisen att hela universum kretsar runt dem själva. Individer som saknar ett genuint intresse för andra och som kanske inte är så försiktiga med dina känslor. Dessa människor påminner om vampyrer i sin lust och i sitt outsläckliga begär efter mer bekräftelse. Många av dessa vampyrer opererar idag med hjälp av mobilappar, oftast Kik, där de kan hålla sitt offer i förtrollning i månader och långsamt dränera dem på bekräftelseenergi. Offren vill ju dejta men vampyren låter dem aldrig komma så långt utan håller dem på lagom avstånd vilket driver dem till vansinne. Sedan finns det vampyrer som är betydligt mer bekräftelsetörstiga. För dem handlar det kanske om flörtande, hångel eller kanske ett klassiskt bekräftelsepök som mättar vampyrmagen innan de fladdrar hem till sina kistor!

Det var ju min allra första dejtingsajtdejt.

Är du själv en sådan bekräftelsesugande varelse kommer du inte att förnimma eller förstå det. Inte ens när omgivningen reagerar i affekt med starka känslostormar, förtvivlan eller om du får saker kastade på dig. Är du själv sådant odjur finns bara en sak du kan göra och det stavas inte KBT. Be någon som du litar på att skaffa färsk vitlök, silverkors och en väl vässad träpåle. Undvik tryckimpregnerad furu, tänk på miljön.

Vi hade stämt träff på en bar inne i Vasastan en lördagkväll efter några veckors chattande. Hon VD på en framgångsrik reklambyrå, skärpt till tusan och rakt på sak. Jag, frilansande medelålders ADHD-kreatör med ett tvivelaktigt CV men med energi nog att chatta mig till kvinnor på vilken dejtingsajt som helst. Åtminstone trodde jag det tills denna kväll var till ända.

Neonbelysningen gav en klassisk inramning inför kvällens dejt. Gammalt skräp, löv och damm virvlade runt längs rännstenen som av en tjutande storm. Det var vindstilla. Löv och damm i ansiktet. Eller vad det löv? Varför fick jag blodsmak i munnen? Och varför var mitt huvud blytungt?

Svettig och med pulsen förhöjd av spänningen gjorde jag entré i den skumma lokalen. Det var ju min allra första dejtingsajtdejt. Jag hängde av min trenchcoat och ställde mig strategiskt placerad i mitten och väntade. Hon var inte där. Nervöst. Jag var ju inte ens van vid att hänga i barer längre. Herregud jag hade ju tillbringat ett decennium i sandlådor och parklekar! Situationen var minst sagt ovan men jag tänkte att har man väntat på öppna förskolor, har man frusit vid hockeyrinkar, pulkabackar och regniga fotbollsplaner så är väl detta inget annat än en barnlek!

“Lång” var det första jag sa tyst till mig själv när det var hennes tur att göra entré. Smidig som en vessla men nästan lika lång som jag. Hon var trådsmal och hade “modellat” när hon var yngre. Det gjorde ont att titta på henne, jag blev liksom bländad på något konstigt sätt. Förstod inte varför då. Vant tog hon kommandot och med en VD:s självklarhet beställde hon vin i baren utan att fråga mig först. Ordningen återställd. Det blev en varm och intensiv sittning, vi pratade i timmar. Hon gjorde mig avslappnad. Huvudvärken var som bortfladdrad. Först märkte jag det inte riktigt men efter ett tag var det rätt uppenbart att hon faktiskt flörtade med mig. Jag höll mig lite avvaktande när hon avsiktligt mjukt berörde min arm. Trots att jag parkerat blicken djupt i hennes ögon eller kanske just därför så anade jag bara vagt att det var något speciellt med hennes mun. Det var som om hon ibland försökte dölja att hon hade något i munnen, särskilt när hon drack vin. Vi satt och tittade in i varandras ögon, hon flörtade hejdlöst och visade med gester att hon skulle äta upp mig. Och visst, jag blev nog intresserad av att bli lite uppäten kanske. Det var då jag såg det. Jag förstod inte då riktigt vad det var men det såg ut som hon hade långa hörntänder. Nästan som vampyrtänderna min son haft på sig på sitt kalas. Från en Scooby-Doo tidning. Det hade dock blivit för många vinglas för att hejda något. Jag fick kontakt med en sida hos mig själv som jag inte varit i kontakt med på väldigt många år. Och i glädjen att se den sidan fann jag att jag släppte taget. För att jag var attraherad. För att jag ville. Det var min tur nu tänkte jag hoppfullt!

Någonstans inom mig ringer en avlägsen varningsklocka. Det här är inte sund kärlek.

Hon rörde sig mer och mer djurlikt från sida till sida. Som ett djur som flörtar? Och …äter? Det var inte bara gester längre utan fruntimret satt och åt på något och där fanns ingen tallrik eller servett kan jag tala om! Väsande och frustande läten som påminde lite om barnens Minecraftzombies ackompanjerade barens bakgrundssorl. Någonstans inom mig ringer en avlägsen varningsklocka. Det här är inte sund kärlek. Det är inte mänsklig åtrå, det är något som från en främmande och väldigt sjuk värld! Sedan minns jag bara att hon kom emot mig och att det blev varmt, blött och att det sved på halsen.

Så småningom var det dags att runda av och vi skildes åt. Efter de djuriska scenerna var jag alldeles knäsvag. Jag var ju fast i hennes förtrollning och hon kunde gjort precis vad hon ville med mig! Men hon ville ju naturligtvis inte. Hon var ju färdig, hade ju ätit klart och lämnade nu sitt förnedrade offer åt sitt öde på rännstenen. Prasslandet från de virvlande löven hade ersatts av åska och ljudet av porlande regn. Regndropparna bildade en rännil nerför mitt ansikte och fick mig att kvickna till för en stund bara för att hinna se hur odjuret transformerade sig och fladdrade iväg tvärs över Odengatan.

 

Bekräftelsevampyr

 

Jag förstod ganska snart att hon måste varit en bekräftelsevampyr! Bara flörtande och uppsugande av minsta droppe bekäftelse. Sen bara sticka, fladdra iväg bara sådär! Nästa dejt ska jag ta med vampyrkitet med vitlök och silverkors! Tänk nu på att vi bär alla på dessa vampyrgener och de kan triggas igång av oväntade händelser, det behöver inte vara en dejt. En semesterresa, en konferens eller en firmafest på Finlandsfärjan. Ingen går säker!

 

Blev det läskigt nu? Detta bör du ha med i ditt egna vampyrkit:

  • Minst tre hela FÄRSKA vitlökar.
  • Silverkors helst större än en fladdermus
  • Väl vässad träpåle ca 3-4 cm i diameter. Lagom längd har visat sig vara 25 cm. Behövs för att kunna penetrera bröstkorg och vampyrhjärta.
  • Det pågår en diskussion i Vampyrbekämparkretsar om det är bäst att ta med en rejäl slägga från början i kitet eller om detta skulle vara för otympligt att bära med sig. Alternativet är ju en tung sten eller en hammare.
  • Blomspruta med människoblod. Blodgrupp A har visat sig vara vad konnessörerna bland Vampyrerna föredrar. Annars godtycklig blodgrupp. Används när man vill locka fram odjuren!

 

2 thoughts on “Bekräftelsevampyrer

  1. Mycket intressant och välskriven historia som nog många kan känna igen sig i haha…karismatisk kvinna det där och säkert omöjlig att motstå med sin förmåga till förtrollning. Stor kontrast till dagisliv och vardagstrivialiteter. Coola bilder också får jag säga:P

  2. Hej Fredrik!

    Vilken talang du besitter i ditt sätt att skriva. Det måste du fortsätta med. Kan bli en suverän roman, eller en magisk novellsamling.

    Vill du ha hjälp med dina texter, vill jag gärna hjälpa dig.

    Har du FB, lägg gör gärna en vänförfrågan.

    Godnatt/Kristina

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*