Andra delen i Mazilys serie om mötesplatser. Woo-hoo! Denna gång: är det gymmet som är den perfekta mötesplatsen?

Om vi tänker oss att gymmet är ett ställe där människor klär sig i små, åtsittande kläder och utför smidiga, kraftfulla rörelser medan deras kroppar blänker och feromonerna sprutar, så borde folk som går på gym hitta dejtmaterial hela tiden. De borde dejta så mycket att de inte hinner gå på gymmet. Så att, gymmet är nog inte ett sånt ställe.

Personligen har jag hängt på gym en hel del, och jag har aldrig blivit utfrågad på dejt där. Hallå liksom? Och jag har aldrig hört någon berätta att de träffades på gymmet, eller dejtat någon de fått kontakt med på gymmet. Enda undantaget är två bekanta, båda licensierade personliga tränare, gruppträningsinstruktörer och massörer (hon är därutöver kostrådgivare och särskilt utbildad i att leda löpträning, både på löpband och utomhus i  olika terrängtyper; han tävlar i någon form av muskelbyggnad och lägger mycket tid på att sätta ihop musik till sina uppvisningar, lite som konståkare gör). Men knappast kan deras träffning räknas som ”på gymmet”, snarare måste den falla i kategorin ”på jobbet”.

Gymmet är nog snarare ett ställe där bara vissa klär sig i små, åtsittande kläder. Vilket inte betyder att sagda kläder är smickrande för dem allesammans. Sen finns desto fler, särskilt på herrsidan, som drar på sig ett par shorts de snott i lumpen (och har de gjort lumpen är de födda senast omkring 1977, och då gör de minsann inga kraftfulla rörelser längre) och en bomullstischa som inte duger till något annat än att svettas i längre (ni vet funktionskläder? De har en funktion!).

Nästan all aktivitet som sker på gym, sker dessutom under djup koncentration – för att inte säga inåtvändhet. Det tas i, stönas, bits ihop, koms igen, kämpas, lyfts, dras och hoppas, knips. Småpratas och utbyts löftesrika blickar eller stjäls beröringar? Inte så värst. Och förresten, se den lite paradoxala gränsdragningen som uppenbarligen spontanuppstått här: väldigt många av alla som tränar på gym gör det för att 1) förbättra utseendet, och 2) förbättra hälsan. Många av dem säger att hälsan och välbefinnandet är det tyngst vägande skälet och att utseendet kommer långt ner på listan eller inte alls är med på listan, men de ljuger. Det är för att bli snygga de gymmar. Allt det andra är bieffekter, om än värdefulla i sig. Tror du mig inte? Ställ dig frågan: om gymming hade noll effekt på utseendet, men samma hälsoeffekt – hur många gymkort skulle då bli sålda, tror du? Damn straight.

Så om den viktigaste anledningen att gymma är att bli nöjdare med sitt utseende och öka sin dragningskraft, och man dessutom faktiskt lägger signifikanta stålars på snygga gymkläder; då hade man kunnat tro att det skulle raggas en del på själva gymmen. Och den potentiellt högeffektiva dejtanskaffningsmiljö som ett mixat omklädnings- och duschutrymme skulle kunna utgöra, som en arena för avslappning och samtal kring den nyss delade upplevelsen (som efter ett biobesök, fast med intvålning i st f pilsner) existerar inte i vår kultur. Tji!

Så. Svaret på frågan om huruvida gymmet är den perfekta mötesplatsen känns besvarad redan här, eller hur?

Jo, men jag bestämde mig trots det för att göra ett seriöst test, rentav ett dubbeltest. Så jag skickade två bulvaner; Ingrid och Pelle.

Ingrid är lång, snygg på ett unikt sätt, intelligent och både-och på så vis att hon tränar hårt och mycket samtidigt som hon är lite kulturknuttig. Hon är drygt 40 och utstrålar integritet. Om hon inte väcker intresse från män i åtminstone sin egen åldersgrupp, är det i alla fall inte hennes attraktionskraft som brister, utan något annat.

Pelle är av medellängd, muskulöst smal, charmerande social. Han är mörk och vacker, får ofta höra att han ser ut som Måns Zelmerlöv, vilket stämmer. Med en skillnad. När Måns Zelmerlöv stod inför Idoljuryn en gång i tiden, sade juryns dåvarande ordförande Peter Swartling till honom att ”du är en sån där … sak, som man vill sätta högst upp i julgranen”. Jag tyckte det var en träffande beskrivning. Men Pelle, han är mer det hårdaste paketet under granen.

Både Ingrid och Pelle tränar regelbundet på sina respektive gym, och lovade att uppträda flirtigt vid tre på varandra följande träningstillfällen och sedan redovisa resultatet.

Först ut: Pelle. Här följer en transkriberat telefonsamtal med honom, där han berättar om sin upplevelse:

– Okej, hur gick det?
– Alltså jag vet inte riktigt vad jag ska säga.
– Berätta bara. Fritt ur hjärtat. Använd dina egna ord.
– Knappast.
– Va?
– Jag tror inte du vill att jag ska berätta fritt ur hjärtat.
– Varför inte? Vad har hänt?
– Jag måste byta gym.
– Va?!
– Och du ska betala!
– Men va?! Nu får du ju berätta vad som hände!
– Jag fick sy fyra stygn och nu kan jag aldrig mer gå tillbaka dit och gymmet betalar inte tillbaka kortavgiften så du ska fan betala!

[samtalet bryts]

… tyvärr bröts samtalet där, och jag har dessvärre inte haft möjlighet att prata med Pelle igen sedan dess. Jag drar försiktigtvis slutsatsen att Pelles avancemang inte avlöpte som tänkt, det vill säga att gymmet visade sig vara en inte alldeles lyckad mötesplats för honom.

Ingrid då? Transkriberar chatten jag hade med henne efter att hon fullgjort, eller typ fullgjort, sitt uppdrag:

Hallå Ingster! :)
Hallå! :)
Hur har d gått m gymragg?
Gymragg ftw!
8-D really?
Baggis!
Do tell!
Medan vi väntade utanför salen före passet sa jag hej till en fining.
Good going.
Sen tog jag ögonkontakt med honom i speglarna några gånger under passet.
Clever!
Sen efter passet sa jag ”bra jobbat” till honom.
U naughty u! :)
Sen frågade jag om han ville ses efter.
OMG!
Och det ville han.
Oooooch?
Ja och på den vägen är det.

… Sen kunde jag inte få ur Ingrid någon mer relevant information, inga smaskiga detaljer heller, trots att jag verkligen försökte.

Summa summarum: om man är en intelligent och vacker kvinna går det utmärkt att flirta på gymmet. Om man är en tvålfager ung man, bör man däremot hålla inne med charmen tills man befinner sig i någon annan miljö. Vetenskapligt bevisat!

Vilken mötesplats unga herrar bör satsa på? Kanske krogen – krogen som mötesplats handlar det om nästa gång. Missa inte!