Hej igen kära läsare.
Lite ironiskt är det allt, att när jag hörde av mig till redaktören för denna blogg efter ett års tystnad från min sida, så blev jag direkt välkomnad och fick förslaget att skriva något om fenomenet att män drar sig undan (underförstått: från vad som ser ut att vara en potentiellt spirande kärleksrelation), eftersom kvinnor ställer många frågor om detta i olika sammanhang.
Till att börja med bör vi fråga oss om det verkligen föreligger någon de facto skillnad mellan män och kvinnor i det här avseendet. Det finns många föreställningar om skillnader mellan män och kvinnor (Mars och Venus, bla-bla), men det visar sig ständigt att variationen är minst lika stor – ofta större – inom respektive grupp som mellan dem. Det vill säga att det finns kvinnor som beter sig manligare än många män, i en given situation. Och omvänt.
Mars och Venus, bla-bla
Själv tenderar jag exempelvis att vädra tankar och känslor utan att för den skull efterfråga lösningar. Det är ett beteende som annars anses typiskt kvinnligt. Detta mitt beteende ger också rikliga tillfällen att erfara att kvinnor spontant (och med stigande frustration) föreslår konkreta lösningar som jag aldrig efterfrågade; ett beteende som ofta tillskrivs män.
Med det vill jag ha sagt att kvinnor, helt säkert, jag lovar, kan dra sig undan precis lika mycket som män traditionellt anses göra. Kanske, rentav troligen, av ungefär samma anledningar.
