Jag är nybliven singel, eller ja det är två månader sedan nu. En månad sedan hon flyttade ut. Det var en märklig månad där vi bodde tillsammans som sambos. Men också som nyblivna singlar. Ingenting i vår relation var märkbart annorlunda under den månaden. Förutom möjligtvis de mer intima delarna av vår relation. I övrigt spenderade vi vår tid som vi gjorde när vi var i vår relation. Jag märkte i och för sig att hon mot slutet av månaden drog sig undan mer och mer. Antagligen gjorde jag också detsamma. Dagen hon flyttade ut bjöd jag bort mig själv på middag, drack mig berusad och hade anskaffat mig berusningsmedel så att jag skulle kunna fortsätta min korta odyssé när jag kom hem till den tomt ekande lägenheten.
En ny tid började för mig. Som nybliven singel. Det var första gången på över fyra år och två relationer som jag var ensam. Min förr förra relation löpte nämligen direkt in i en ny. Jag såg mig som en relationsmänniska. Hur skulle jag fungera i den här nya kontexten. Nu behövde jag börja anstränga mig igen. Träffa vänner, aktivera mig. Lära mig att leva med ensamheten. Att ingen kom hem på kvällen. Bara jag och mina egna tankar. Ingen att enkelt vädra åsikter, funderingar, känslor med.